Anledningen till att jag inte skrivit på ett tag är delvis att det varit påsk och jag varit upptagen med familjeträffar och dylikt. Men det beror också på att jag inte funnit suget att skriva, det har hänt en del saker i omgivningen som gjort att jag tappar lusten för att göra något och mår dåligt. Det är inte något som drabbat mig personligen men ofta har jag en tendens att ta illa vid mig och gå och tänka på saker som berör mig djupt. Jag kan inte sluta att älta och blir oerhört sorgsen av särskilda saker. Jag tror att när man blir mamma (eller förälder) så förstår man och kan mycket mer sätta sig in i lidande hos människor. Särskilt när det gäller barn som far illa eller föläldrar som råkar ut för något med sina barn.

Det är främst tre saker den senaste tiden som berört mig starkt. En vän till en vän begick självmord för ett tag sedan. Hon var en omtänksam person som alltid brydde sig mycket om folk i sin omgivning. Hon stöttade de som behövde hjälp. Hon hade två barn som hon levde för och det var därför väldigt oväntat med det som hände. Min vän å sin sida tog väldigt illa åt sig och jag försöker stötta henne så gott det går. Varför, är den frågan som oftast dyker upp. Eller undran om man gjorde något fel. Men nu finns det två barn där som undrar var deras mamma är... Jag blir så ledsen när jag tänker på hur deras liv kommer att bli och de frågor de ställer sig och kommer ställa senare.

Den andra händelsen är då ett hus brann upp i närheten av där vi bor. Allt gick tydligen väldigt snabbt. En mamma var ensam hemma med sina tre barn, 5, 3 och 1 år gamla. Tydligen var det lek med elden som var orsaken och det tragiska är att mamman bara hann få ut två av sina barn, med hjälp av några grannar. 5-åringen kom aldrig ut. Jag kan inte sluta att tänka på den ångest och rädsla hon måste kännt när hon insåg att hon var fast där inne. Jag försöker trösta mig med att hon förhoppningsvis tuppade av av gaserna innan hon dog. Jag får tårar i ögonen när jag ser framför mig den desperata mamman som försöker hålla reda på alla sina barn, som rusar in i huset igen för att hitta den sista men måste bege sig ut ur huset eftersom hettan är enorm.

Den tredje tragiska händelsen är förstås då två små barn blev nerstuckna inför sin mamma som också utsattes för knivhugg. Återigen känner jag den desperation som mamman måste kännt då en okänd (antagligen) människa kommer in i huset, att hon försöker skydda sina barn men inte ens kan värja sig själv. Det sista hon ser är hur hennes barn ligger och förblöder framför henne. Maktlöshet... Eller hur rädda barnen måste varit. Oförstående. Underlägsna. Svaga. Vem? Varför? Kvinnan har inte vaknat ännu eftersom hon är nedsövd. Pappan (morfar) till kvinnan visste inte vem eller hur de skulle berätta för henne att båda hennes barn är döda... Hon är ännu ovetande där hon ligger på sjukhuset.

Jag lever mig så in i känslorna, situationerna, jag ser bilder framför mig. De blixtrar i mitt huvud utan att jag kan hindra dem. Jag mår sämre och sämre. Till slut efter några dagar dämpas ångesten och bilderna också som tur är. Det är inte första gången detta händer. Det räcker att jag läser en artikel om något som har hänt. Tyvärr är det oftast barnporr som gör mig fruktansvärt upprörd. Jag vet att jag inte borde läsa sådana artiklar eftersom det påverkar mig så mycket. Fast ibland kan man inte värja sig. Spyr ibland galla över kvällstidningarna som verkar gotta sig så i nyheter som dessa. Det är särskilt när barn och djur far illa som denna ångest väcks. Och naturligtvis en rädsla för att det ska hända min egna barn någonting. Men det är ju inget jag kan hindra eller förutse. Bara skydda mig och min familj så gott det går. Sorg och tragik är tyvärr en del av allas liv. Det gäller bara att lära sig hantera det...

Köp i vår?

- svart kjol

Denna kanske? H&M 98:-


(bild: www.hm.se)

- prickig klänning

Som denna kanske? Söt som sockervadd.


(bild: www.glitzy.se)

Eller denna. Topshop. Inte jätteförtjust i blått dock.


(bild: www.topshop.se)

Ja, jag har faktiskt tänkt mig ett försök. Jag fick idén när jag letade efter en kjol på H&M vilken visade sig vara slut. Jag såg att en i personalen hade den på sig och tänkte att den är ju väldigt enkel så hur svårt kan det vara att sy den själv. Den är svart med lite hög midja, har knappar fram och är lite puffig nedtill fastän midjan sitter lite tight. Sedan kom jag på fler saker jag ville försöka mig på att sy. Har ingen aning om hur det ska gå fast om tyget är relativt billigt så kan ju mitt experiment inte vara så farligt. Har pratat med Sara och tydligen kan det vara en god investering att leta efter symaskiner på second hand. Vill ha!

Usch, har inte postat på flera dagar. Det beror delvis på att vi blev upptagna av att gå på husvisningar och hålla koll på budgivning. Jovisst, vi gav oss friskt in i leken. Det var vi dock inte ensamma om. Den där fina bostadsrätten var det 5 stycken som bjöd på och till slut kom vårat tak - då gav vi oss. Men buden fortsatte efter det. Så det känns lite skönt att vi gjorde vad vi kunde men sedan blev ju siffran för hög. Vi varken tycker det är värt, vill eller kan betala så mycket i månaden. Jag tror att folk ibland bjuder mer än de klarar av att betala... Ja, ja. Nu har vi i vilket fall den erfarenheten i bagaget. Känns ju också bra. Nu hoppas vi på att det kommer lika fina hus ganska snart så att vi äntligen kan få flytta nu när vi verkligen börjat se fram emot det.

Jag vet att jag kommer på det så småningom men snälla någon hjälp mig på traven? Vilken låt är det signaturmelodin till inredningsprogramet Simon och Tomas i TV3 är så lik? Jag vet att det är en ganska ny låt...

En outfit-bild för dagen. Det var länge sedan. Idag var det bank-möte så det blev lite mer propert. På banken gick det för övrigt väldigt bra. Det ser lovande ut för vår ekonomi och eventuella husköp. Vi vet ungefär hur vi ligger till prismässigt.

Som ni kanske vet så letar jag och R lite smått efter hus. Vi har inte haft någon direkt panik hittills utan mest sett husletandet och besök på visningar som ett sätt att få erfarenhet och tips. En del pratar ju dessutom om att priserna kommer att sjunka och om det visar sig vara sant kanske det är bättre att vi investerar om ungefär två år. Det senaste året har vi i vilket fall sparat en hel del pengar samt varit på en del visningar. Husen kan vara så olika, stora, små, gamla, nya, renoverade eller i stort behov av det. När vi har ringt mäklaren i efterhand för att höra oss för om buden så har det oftast gått ganska långt över utgångspriset. Jag kan INTE förstå hur folk har råd att bjuda så högt. Uträknat så kan månadkostnaden ligga på 14.000:-. Vem har råd eller ens VILL lägga så mycket på att bo? Vill man inte lägga sina pengar på annat än att hela ens lön ska ätas upp av boendet? Konstigt.

Nu har vi i vilket fall hittat ett jättefint radhus - en bostadsrätt. Det är väldigt stort. Större än många av de fristående hus vi varit och kikat på. Det är 5 rum och kök på hela 137 kvadrat. Hyran ligger på ca 5000:- och utgångspriset ligger på lite över en miljon. Vi har sagt att runt 10.000:- i månaden kan vi klara av. Jag blir så lätt inspirerad och börjar "inreda" huset redan innan vi har kollat på det. Men detta huset har verkligen en bra planlösning. Inglasad altan, skafferi, stort förråd, garage som ingår, två badrum, tvättrum, 4 (!) sovrum... Suck. Tyvärr konstaterade både jag och mamma att eftersom huset är så fint och inte alls verkar vara i renoveringsbehov så kommer buden nog rulla på ganska snabbt. =(

Planlösning:

Idag måste jag verkligen koncentrera mig på en order jag fått av en holländsk kille. Har vill ha grafik till en sida åt sin tjej. Har inte gjort något sen jag fick Molly så det är väl på tiden. Men man måste ju hitta rätt motivation med. Kan ju inte bara skapa något schysst out of the blue om man säger så. Men det brukar lösa sig om jag browsar runt på nätet ett tag. Färger, former, bilder, känslor, musik.... det finns alltid massa fantastiska sidor där man kan hämta inspiration från. Till mitt förfogande att bygga layouten kring fick jag dessa fyra bilder.

Är ju kavajfixerad nu för tiden. Om jag känner mig själv rätt, vilket jag oftast gör, kommer det säkert bli ett kavaj-inköp till - typ en grå.

I vilket fall. Här är tvilingsystrarna Olsen i ett dåligt och ett bra exempel på hur en kavaj ska se ut... enligt mig. Ashley till vänster och Mary Kate till höger. (eller var det tvärt om..)

Har lyckats hitta en schysst svart kavaj, får visa den någon annan dag. Orkar inte fota just nu. Gick ju otroligt snabbt ändå. Trodde jag skulle få gå in och ut i varje affär hela våren för att hitta DEN. Ja, ja...

Men nu måste jag bara skriva ner några komihåg innan jag glömmer.

• grå cardigan - stooor med knappar
• lolita/baby doll klänning - spets, lila, rosa, blommor, knappar, volang...
• svart sjal - en enkel bara
• lång-klänning - blommig, luftigt, see-through
• svarta byxor - enkla, sköna, mjuka
• stora tröjjor - t-shirts eller sweatshirts, finns säkert på någon herravdelning
• nätkasse - till barnvagnen
• stuprörsjeans - svarta och vanliga blå

Hittade några exempel på gulliga klänningar på Topshop.



Och så denna från Chloé. (förra årets kollektion...)

PÅ något sätt känns det som att det blivit "inne" att ogilla Carola. Jag kan inte säga att jag tycker om henne särskilt mycket, men det har jag aldrig gjort så det beror knappast på att jag följer någon slags trend. Detta nästintill hat som man ser hos många personer och det åtföljande gottandet hos journalisterna har trappats upp under årets melodifestival. Dagarna efter skrällen då Carola och Andreas inte gick direkt till finalen pratades det mycket om hur besvikna de blev att "bara" komma till andra chansen. Men det är ju klart, herregud! Har man favorit-trycket på sig, det skrivs om en som favorit, man är schlagerdrottning och har vunnit svenska och internationella finalen - det är klart man tappar hakan lite när man plötsligt inte visar sig vara så populär som man trott eller tidigare varit. Men det har ju också visat sig i detta årets festival verkar det som - att det är låten som folk röstar på inte om man är känd eller favorit sedan innan. Eller?

Men varför är inte Carola svenska folkets favorit längre? Har hon kanske aldrig varit särskilt omtyckt eller är det bara när hon tagit hem segern som hon hyllas? Folk kanske inte längre ser henne som frälsaren att ta tillbaka den forna stormakten över schlager som Sverige haft förr om åren? Eller börjar alltfler genomskåda henne som en diva? Självklart förnekar hon det sistnämnda.