OBS varning för långt inlägg.
Även varning för känsliga läsare. Detta innehåller utlämnande och detaljerad beskrivning av en förlossning.
Födelseberättelse Molly - 5/2 2008
Måndagen den 4/2 hade varit en vanlig dag. Vi hade fått reda på att R's kusin Sofia fått en dotter tidigt på morgonen. R hade varit ledig i några dagar men skulle nu börja på en vecka med ganksa mycket natt-pass. Han frågade om han skulle ta bilen men jag övertygade honom att jag skulle gå över tiden så han kunde ta tåget åtminstone till torsdagen.Han begav sig av på kvällen och jag kollade på tv, CSI och sedan gick jag och la mig och kollade på en dokumentär om Thailand. Hade lite oro i kroppen och en konstigt känsla där nere. Jag ringde R som vanligt men nämnde inget om att jag hade en konstig känsla där nere, vagt ont eller som lite gaser.Ville inte att hanskulle börja fundera. Jag läste lite i en tidning och började vid 23.00 tycka att det där nere kom med en viss regelbundenhet. Fortfarande övertygad om att jag skulle gå över tiden tänkte jag att jag skulle sova bort det, jag hade ju en del ärenden jag ville göra dagen efter. Prova ett par skor och kolla efter nya inne-tofflor. Dessutom hade jag ju haft så här lite ont många kvällar nu, foglossning och det där trycket ner mot nerverna som barnmorskan pratat om. Jag går på toaletten och kanske avtar det molande lite efter att jag "lättat" mig. Jag släckte lampan runt tolv. Kunde inte somna. Regelbundeheten blev alltmer tydlig och runt ett-halv två gick jag upp och slog på datorn. Ville kolla när första tåget från Göteborg gick hem. 05.55. Kanske, kanske skulle jag ringa till R senare och säga att han skulle ta det. Men det var säkert inte på gång... och i vilket fall skulle det ta lång tid. Kanske skulle det hända någon gång i morgon. Han skulle INTE behöva ta taxi. Jag kollar några sista saker på nätet - skickar iväg PM på forumet. Jag kollar väskan och en del kom ihåg jag skrivit ifall jag skulle vara virrig. tillbaka till sängen. Vid två gnydde Nova och ville in till min säng. Jag vilade men sov inte. Tog en alvedon för att jag skulle kunna somna trots den molande värken.
03.40 känner jag som ett litet knäpp eller plopp inom mig där nere. En plötslig stark välbekant smärta följt av något varmt som sipprar ur mig. Jag reser mig upp och ställer mig på alla fyra för att klara smärtan bättre. Nu var det dags att ringa R och säga att det är allvar. Dags även för mig att inse det. Men lugnt och fint, ingen brådska ännu. Jag ringer R och säger att han nog får ta en taxi, javisst säger han - bara att ringa in en ersättare och han skulle få vänta lite på denne.Han ber mig ringa förlossningen och pappa, han frågar hur ofta mellan värkarna. Jag säger runt 10 minuter, svårt att veta, det har nog varit så ända sedan de började. Men ändrar sig lite ibland och har ökat i styrka den senaste timman så klart. Jag vill bara lägga på egentligen. Börja plocka ihop saker, tandborste osv. Svär över att jag inte får köpt nya tofflor... det blir en extra påse med morgonrocken och andra saker. Jag byter öronhängen till ett par "mindre" jobbiga. Jag ringer fölossningen och beskriver smärtan, att vattnet gått. De tycker att det verkar lugnt och säger att ringa igen, men att jag kan komma in om jag vill det. Ringer pappa som svarar efter runt 5 signaler. Han låter dimmig, men när han förstår läget säger han att han kommer så fort han kan. R ringer på min mobil, tydligen har jag glömt att lägga på luren. Han har pratat med taxi och är förberred på att åka - ersättaren ska bara dyka upp. Jag säger att pappa är på väg. Jag buffar på Nova för att se hur pass djupt hon sover. Byter sedan blöjja på henne. Jag tar på mig lite kläder men det är jobbigt för alla rörelser och att jag går gör att värkarna kommer tätare och kraftigare. Vill ligga ned egenligen men vill få färdigt allt så vi bara kan åka när det är dags. Pappa knackar på dörren och Nova vaknar. Hon är yr men säger "morfar". Vi tre lägger oss på sängen och jag slår på tv'n. Pappa vill veta hur ofta värkarna kommer. Jag tycker det är svårt att säga. Ibland kommer de med 5 minuters mellanrum och ibland kommer en svag emellan och ibland går det längre. Han tittar på klockan och noterar mina värkar. Nova visar sympatier - "bebis ont - bebis sparka". Hon klappar på mig. Till slut övertalar R och pappa mig att ringa förlossningen. Jag säger att nu kommer det tätt och att vi kommer upp. Bra beslut. Tar ytterligare en alvedon. Värkarna gör så ont att jag måste stå stilla och hålla i mig, de blir värre när jag rör på mig. Jag och pappa plockar ihop det sista och tar med oss Nova ner i hissen och pappa måste hämta bilen ett kvarter bort. Han frågar om vi ska gå till bilen eller om han ska plocka upp mig. USch, båda låter jobbigt tycker jag. Jag väntar i vilket fall i entren med Nova så kommer han snart. Nova blir glad då hon för ovanlighetens skull får sitta där bak i bilen men utan stol och bälte. Jag sätter mig jämte henne och utan bälte. Har tankarna på annat håll och i detta läge känns bälte orimligt. Resan till förlossningen går relativt snabbt fast svängar och gupp är inte roligt. Ut ur bilen och jag får luta mig mot bilen för en värk. Inne vid mottagningen på akuten ännu en. I korridoren en till. Upp för trappan, hålla i dörren till förlossnignen - ytterligare en. Blir välkomnad - en till. Bara jag får lägga mig ner och lugna ned mig tänker jag. Då kan jag slappna av och börja koncentrera mig. Och lustgas - jaa, lustgas! Klockan är 05.00. Först skippar sköterskorna det första väntrummet. Rätt in i förlossningssalen blir beslutet. Pappa går för att parkera bilen, vem som tar Nova den tiden har jag ingen koll på. De ställer lite frågor och ber om leg och patientbricka. Jag kan inte böjja mig utan ber sköterskan ta upp det ur innerfickan på väskan. Jag sätter mig på brits-sängen och tar av mig byxor och trosor. Ber ledd till förlossningstolen direkt efter att sköterskorna bedömt läget.
Äntligen känns det lite bättre. Nu är jag i rätta händer och kan fokusera. Ingen R ännu. Sköterskorna knappar på datorn i rummet - ställer frågor om när jag började känna värka. Frågar flera gånger när vattnet gick. Hur såg det ut osv. Det var klart. Men blödde ju lite i samband med det. Jag ber om lustgas och får det. Jag säger även att det trycket på och att jag inte fått lavemang (fick det förra gången och ville haft det nu med). Det behövs inte försäkrar sköterskorna, det är så naturligt. Barnmorskan kontrollerar mig. Jag säger att jag vill ju krysta vid varje värk!! Ja, hon förstår. Tittar på klockan som står på 05.15 och säger "ja, du är fullt öppen, barnet kommer innan halv". En shock. Va!? Så snabbt? Ska jag samla ihop krafter till att prestera "det stora" inom 10 minuter? De mixtrar med min kropp, ber mig lägga mig på sidan och lägger upp benet mot ett stöd. Ändrar igen, lägger upp benen på två stöd i gynställning. Märker att pappa och Nova plötsligt står i dörren och frågar hur det går. Typiskt pappa att vara nyfiken i detta läget tänker jag men är alldeles för upptagen av smärtan för att orka reagera. "Får vi vara här" säger han, sköterskorna svara att ja, det är väl ingen fara. Men kanske grymtar jag lite ogillande för sedan säger det att det nog är bäst att de går ut. Efter ett drag i masken kommer jag ihåg hur man skulle sköta lustgasen. Den verkar inte så mycket dock tänker jag... Värkarna kommer tätt. Jag inte oroat mig för att R skulle hinna i tid men han dyker upp först 05.20. Han ger sig in med full kraft. Peppingen är i gång. Jag får lite vatten att dricka. Jag har fått instrument runt magen och armen. Hör nu barnets hjärtljud. Det går upp och ner ganska mycket. Men mitt fokus är mest på värkarna. Nu börjar alla tillsammans kämpa vid varje värk. De ber mig trycka på, R pratar med mig och jag tar i. Det känns i ändtarmen nu - ett säkert kort att det är nära. De ber mig ta tag i benen och trycka på, jag försöker hämta kraft. Det är lite svårt då allt gått så snabbt. De har kallat på en annan sköterska som sätter en sugklocka. Ingen fara säger de, det är bara för att underlätta vid en värk, fast inom mig ringer en liten varningsklocka... sugklocka?? Barnets hjärtljud är ofta nere i 80 och därför måste det komma ut snabbt. Hela förloppet har med andra ord gått alltför snabbt vilket inte är bra för barnet. Tycker fortfarande inte lustgasen ger så mycket. Funderar på om jag kanske inte får ha på full fräs i detta läget. Tycker mig även höra att någon säger att det mest är syre i nu. Jag känner att en sköterska håller emot där ner, tryck här säger hon. Och det gör jag, det funkar känner jag. På bara några värkar lyckas jag få barnets huvud halvägs ut. Lika förvånad som vid förra förlossningen att det verkligen kommit så långt. Och sedan den där konstiga känslan av att hålla på att vändas ut och in där nere. Några andetag och sedan en värk till och jag känner hur barnet glider ut. 05.27 - födelsetid. 27 minuter efter att vi kom in på förlossningen med andra ord. Glad. Lättad. Får barnet på magen och bröstet. R frågar ganska snabbt vad det blev. En tjej säger de. "Åhhh" stormar R och snyftar lite, jag funderar en sekund - en tjej till. Trodde nästan det... Hon skriker inte så starkt, det är vätska i vägen så en sköterska suger lite i hennes luftvägar. Dröjjer lite ändå innan hon får an "klar" ton. När jag tittar ner på henne är hon inte särskilt lik Nova när hon föddes. Tycker det ser ut som en större näsa. Och inte lika mycket hår och ej så mörkt. En bestämd mun och smala ögon. Fin trots allt. Moderkakan lossnar inte på 20 minuter, vi får vänta. Den ser ok ut när den kommer. Jag måste sys på samma ställe som förra gången. Kylspray som ska bedöva svider till och sedan tar det ett tag att sy. R sitter jämte hela tiden. Han får hålla Molly, som vi ju bestämt ska bli hennes namn. R upprepar namnet några gånger, låter inte helt säker. Vi tar kort, R filmar lite med kameran. Videokameran hade slut på batteri. Molly blir tvättad lite. Denna gången har jag inte full koll på klockan, sköterskorna osv som förra gången. Fanns väl inte tid helt enkelt, plus att jag var inne i smärtan direkt och fokuserade. Jag får flyttas över till den andra sängen och får Molly hos mig, R packar ihop alla saker i sängen och vi rullas ut i korridoren. Där möter vi pappa och Nova. Första mötet - viktigt tänker jag. Jag hälsar varmt på Nova för att visa att jag är glad. Hon får kika på Molly. "Bebis, bebis" upprepar hon. Hon verkar ok med allt.
I det andra väntrummet för vi sedan vila en stund. Molly suger på bröstet bra i hela en halvtimme från 06.30-07.00. Men har ju bara rå-mjölk dock. Sedan vilar vi alla tre. Pappa och Nova har åkt hem. R har redan ringt ett antal personer tror jag. Molly vägs och mäts och får någon spruta av en sköterska som håller på att utbildas, en äldre sköterska är också med. Sedan bär det upp till BB-avdelningen. Första dygnet, eller ja dygnen går oförskämt bra. Molly sover på nätterna, suger bra, jag sover, äter. Jag känner en harmoni och värme som förra gången. Men jag tycker jag återhämtar mig snabbare och hittar andra krafter. Klarar av att vara mer själv vilket är bra så att R kan koncentrera sig på Nova. Han gör ett bra jobb där hemma. Jag är nog inte lika känslig som jag var under Novas BB-vistelse. Förvånas än en gång hur gott det är med mat efter en förlossning och när man ammar. Gott bröd, måste köpa hem även sen. Ligger i samma sal som en stackars tjej som inte haft en lika snabb och smidig förlossning. Hon kom in på tisdagen (alltså EN vecka tidigare) med värkar och sedan hade värkar i 60 timmar, till torsdagen då de till slut fick ta barnet med kejsarsnitt ändå. Hon fick någon komplikation med detta och har extra ont i såret. Hon kan dessutom inte amma ordentligt. Hon pratar i telefon nästan konstant så hennes situation och hur hon känner för man höra flera gånger under de dygn vi är på BB. Jag får besök av många. R's faster och farbröder. Min familj (utom Magnus). R's föräldrar. Sara med familj. Det är lite roligt att Sofia nu ligger samtidigt som mig. Vi äter ihop några gånger och pratar en del. De har fått en liten Agnes som ser ut som Ronja Rövardotter. Molly tycker jag ser lite ut som min pappa de första timmarna. Sen ändrar hon utseende och blir faktiskt sötare och sötare och lite mer lik Nova tror jag. Känslorna för nya bebisen växer starkt och mer och mer.
(med reservation för att jag kommer lägga till och redigera texten) 
