» p l y s c h

Anledningen till att jag inte skrivit på ett tag är delvis att det varit påsk och jag varit upptagen med familjeträffar och dylikt. Men det beror också på att jag inte funnit suget att skriva, det har hänt en del saker i omgivningen som gjort att jag tappar lusten för att göra något och mår dåligt. Det är inte något som drabbat mig personligen men ofta har jag en tendens att ta illa vid mig och gå och tänka på saker som berör mig djupt. Jag kan inte sluta att älta och blir oerhört sorgsen av särskilda saker. Jag tror att när man blir mamma (eller förälder) så förstår man och kan mycket mer sätta sig in i lidande hos människor. Särskilt när det gäller barn som far illa eller föläldrar som råkar ut för något med sina barn.

Det är främst tre saker den senaste tiden som berört mig starkt. En vän till en vän begick självmord för ett tag sedan. Hon var en omtänksam person som alltid brydde sig mycket om folk i sin omgivning. Hon stöttade de som behövde hjälp. Hon hade två barn som hon levde för och det var därför väldigt oväntat med det som hände. Min vän å sin sida tog väldigt illa åt sig och jag försöker stötta henne så gott det går. Varför, är den frågan som oftast dyker upp. Eller undran om man gjorde något fel. Men nu finns det två barn där som undrar var deras mamma är... Jag blir så ledsen när jag tänker på hur deras liv kommer att bli och de frågor de ställer sig och kommer ställa senare.

Den andra händelsen är då ett hus brann upp i närheten av där vi bor. Allt gick tydligen väldigt snabbt. En mamma var ensam hemma med sina tre barn, 5, 3 och 1 år gamla. Tydligen var det lek med elden som var orsaken och det tragiska är att mamman bara hann få ut två av sina barn, med hjälp av några grannar. 5-åringen kom aldrig ut. Jag kan inte sluta att tänka på den ångest och rädsla hon måste kännt när hon insåg att hon var fast där inne. Jag försöker trösta mig med att hon förhoppningsvis tuppade av av gaserna innan hon dog. Jag får tårar i ögonen när jag ser framför mig den desperata mamman som försöker hålla reda på alla sina barn, som rusar in i huset igen för att hitta den sista men måste bege sig ut ur huset eftersom hettan är enorm.

Den tredje tragiska händelsen är förstås då två små barn blev nerstuckna inför sin mamma som också utsattes för knivhugg. Återigen känner jag den desperation som mamman måste kännt då en okänd (antagligen) människa kommer in i huset, att hon försöker skydda sina barn men inte ens kan värja sig själv. Det sista hon ser är hur hennes barn ligger och förblöder framför henne. Maktlöshet... Eller hur rädda barnen måste varit. Oförstående. Underlägsna. Svaga. Vem? Varför? Kvinnan har inte vaknat ännu eftersom hon är nedsövd. Pappan (morfar) till kvinnan visste inte vem eller hur de skulle berätta för henne att båda hennes barn är döda... Hon är ännu ovetande där hon ligger på sjukhuset.

Jag lever mig så in i känslorna, situationerna, jag ser bilder framför mig. De blixtrar i mitt huvud utan att jag kan hindra dem. Jag mår sämre och sämre. Till slut efter några dagar dämpas ångesten och bilderna också som tur är. Det är inte första gången detta händer. Det räcker att jag läser en artikel om något som har hänt. Tyvärr är det oftast barnporr som gör mig fruktansvärt upprörd. Jag vet att jag inte borde läsa sådana artiklar eftersom det påverkar mig så mycket. Fast ibland kan man inte värja sig. Spyr ibland galla över kvällstidningarna som verkar gotta sig så i nyheter som dessa. Det är särskilt när barn och djur far illa som denna ångest väcks. Och naturligtvis en rädsla för att det ska hända min egna barn någonting. Men det är ju inget jag kan hindra eller förutse. Bara skydda mig och min familj så gott det går. Sorg och tragik är tyvärr en del av allas liv. Det gäller bara att lära sig hantera det...